TheRealAcke

Jag är inte ett dugg förvånad att filmen med Linus Wahlgren floppade. 258 personer såg den i helgen... Den spelade alltså in... i runda slängar 25 000 spänn. Det kan ju jämföras med senaste Harry Potter som spelat in över 3 MILJARDER på en helg.

Familjen Wahlgren hade sin storhetstid på åttiotalet då mamma Christina, Pernilla och Niklas härjade i veckotidningarna som värst (antar jag... inte fan vet jag). Det blev inte många kronor familjesemestern eller fler rubriker i veckotidningarna. Mm.... nuffe... stackars...
 
Det är över nu....

Jag är medlem på en dejtingsajt.... en av dom större, och i går fick jag ett meddelande från en blond, söt tjej som verkade riktigt bra. Så jag svarade och ställde ett par frågor och bara en liten stund senare fick jag svar där hon svarar på frågorna och skriver att hon inte gärna vill sitta och ställa och svara på en massa frågor på nätet utan hellre träffas IRL, som det heter så jävla käckt.

Självklart, säger jag och frågar hur det ser ut för henne i veckan, då jag är ledig och kan när som helst. Hon svarar att hon också är ledig och undrar om en fika eller bad är ok som en första dejt.

Men då går nåt jävligt fel. Jag svarar att en glass och en promenad verkar vara en lagom opretentiös första dejt och om det kan vara ok med en träff på tisdag eller onsdag.

Och det är nu jag behöver hjälp att tolka det som händer; absolut ingenting. Hon svarar inte på mitt meddelande. Är hon helt plötsligt inte intresserad av att träffas? Skrev jag nåt jävligt fel, eller? Det var ju hon som var på och ville träffas. Jag har ju också lagt upp en del bilder, och eftersom det var hon som skrev till mig så kan hon ju heller inte tycka att jag ser ut som ett jävla troll heller.

Jag begriper mig inte på brudar...

Jag åkte in till stan idag för att... ja, göra ingenting egentligen. Kolla lite i affärer, äta lunch och fika, i brist på bättre saker att göra. Stockholm är fullt av turister under sommaren, alla stockholmare lämnar eländet för att festa på kusterna söderut.

Jag åkte till slussen och gick upp på Götgatan. Fullt med turister överallt. Solen stod högt och det var varmt. En sak som slog mig var att det luktade utspilld öl och piss längs hela Götgatan, från Götgatsbacken till Medborgarplatsen... där lukten ersattes av avgaser.

Jag gick och funderade lite på det och undrade vad alla turister egentligen tycker om Stockholm, när jag knappt står ut med eländet... som tur är undviker nog de flesta turister tunnelbanan. En tunnelbana kan man lukta sig till. Det luktar varm fuktig luft blandad med svett och piss. På vinterhalvåret tillkommer dessutom lukten av blöt hund som lägger sig som en matta genom hela kollektivtrafiken.

Inte speciellt turistvänligt. Men det kanske är likadant över hela världen, vad vet jag. Vi slår oss för bröstet och pratar om Stockholm som en vacker stad. Mm, men glansen falnar lite... verkligheten är lite, lite sämre.

Att verbalt slå någon på käften... ordentligt... det är en konst. Hank kommer att sköta talandet åt mig ibland. Han kan sin sak...

Idag fick jag sån lust att slå på käften, precis så här. Jävla snobbiga fi**a.

Jag har varit bortrest ett par dagar. Det har varit några märkliga dagar... konstiga känslor och upplevelser. Jävligt påfrestande har det varit. Jag kommer nog att slockna av ren och skär psykisk utmattning.

En saker som jag måste få ur mig nu är att jag nu kan sätta ord på hur mycket jag avskyr en viss dialekt; nämligen hälsingemålet. Jag kom att tänka på det när jag dejtade en tjej som var från Hälsingland för ett par år sen.

Alla i hela världen vet ju hur närkedialekten låter; överjävligt gnällig och nonchalant. Inga konstigheter... men hälsingemålet är ännu värre. Det är också så inihelvete gnälligt, men på ett annat sätt. Men det är inte det som stör mig; utan när någon på hälsingemål ska berätta något, vad som helst alldagligt, så gör de det med en ton som om de kommit på något världsunikt de bara måste dela med sig av. Överlägset, på nåt vis... men det de säger är oftast felaktigt både i sak och i sitt sammanhang, 

Men de uttrycker den som en självklar sanning. Och allt bottnar i att allt som är fel i världen är "dom där nollåttornas" fel. Som om Hälsingland är en bubbla i världsrymden och allt som händer utanför den är av ondo.

Det finns en självgodhet där som är så jävla äcklig...

En kvinnlig kollega hade köpt en ny klocka. Hon sitter och studerar de små runda mätarna i urtavlan och säger helt plötsligt: "Varför står det en nia där?

"Det är datumet", säger vi och skrattar högt åt det självklara...

"Jaha".

Jag fick ett mail från en semesterledig kollega som skriver att han fixat en blind date till mig och frågar om det är ok att lämna ut mitt nummer.

Självklart, säger jag. Bara hon inte är 40 bast och frånskild med tre kids... Annars är jag på.

Som evig singel söker jag igenom Stockholm på min drömtjej. Jag har gjort vissa iakttagelser. Av alla tjejer mellan 26-35 är:

80 procent från Norrland
95 procent reser ett par gånger om året och har varit i Asien, Sydamerika eller Australien
95 procent vill träffa någon som reser minst lika mycket
65 procent ska segla i sommar
85 procent bor på Kungsholmen, i Vasastan eller på Söder
45 procent jobbar som chef

Jag ställer mig frågan; hur kan det komma sig att nästan alla kommer från Norrland? Varför denna sjukliga hang-up på resor? Är det verkligen så många som ska segla? Finns det så många chefstjänster egentligen?

Den enda siffra jag kan förstå är att 85 procent bor på Kungsholmen, i Vasastan eller på Söder; det är de singeltätaste områdena i stan... synd bara att ingen vill träffa någon som bor utanför dessa områden. Det blir för besvärligt då...

Det är tufft att vara singel i storstan. Alla går och väntar på nästa, som kommer vara perfekt, som uppfyller alla krav till hundra procent och lite till.

Jag vaknade i morse med ett ryck. Hjärnan gick på högvarv och tankarna flög genom huvudet; hade jag? Hade jag inte? Världen snurrade till, kallsvetten kom på bråkdelen av en sekund samtidigt som jag rös till... en åhnejsekund; en ytterst kort fraktion av tid då jag insåg att jag gjort ett REJÄLT misstag. Har du också upplevt det någon gång?

En sekund senare vaknade jag till och insåg att jag var hemma i min säng, hade hår kvar på huvudet och inget skrivet i pannan... *puh* En dröm, det var bara en dröm.

För några månader sen, runt pingst eller så, var det varmt och härligt några dagar. Eller, varmt i solen och svinkallt i luften, ska jag väl säga. Efter ungefär tre dagar varnade dom på nyheterna för brandfara i skog och mark.

Hur fan... vi lever i ett land med konstant regn och snö i tio månader om året och när det väl är lite sol några dagar är det helt plötsligt brandfara?! Ja, jävlar... konstigt att inte hela Sverige har brunnit upp vid det här laget.